Prag. En himla vacker stad. Den är väldigt gammal och välbevarad. Det var mysigt att strosa omkring där på kullerstensgatorna mellan gamla, fina hus. Det var en aningen svårt att hitta mitt i centrum bland alla torg, gränder och byggnader. Pappa skulle vara expert på att leda oss med sin gps på mobiltelefonen och det gör vi aldrig mer om. Det slutade med att vi gick runt i cirklar som om det vore en skog vi befann oss i. 

 

Efter en hel dag med att bara gå och gå, i ballerinaskor hade jag skapligt ont i fötterna kan jag säga. Då ville jag inte ens tänka på att dagen efter skulle vi upp på höjden. Vi gick upp tidigt då för att komma iväg innan den stora värmen kom. Jag släpade mig fram i uppförsbackarna med min tunga väska. Vattenflaska, kamera med olika objektiv och en massa annat var nedknölat. Inte lustigt att jag senare hade ont i axlarna. När vi väl kom upp klättrade vi upp i ett utkikstorn och fy sjutton vad läskigt det var! Allra längst upp kunde man se hur tornet försiktigt svajade till lite nu och då (och nej, jag inbilldade mig inte). Jag flög ner för alla trappor för att komma ner på marken. 

 

Så var det dags att bege sig ner för höjden. Väl nere tittade jag på kartan för att se var vi befann oss. Jaha... Helt fel sida än den vi skulle vara på. Det blev en väldans massa diskussioner om vart vi skulle gå. Alla tyckte olika, det blev tjafs och bråk. Så började vi gå åt ett håll och inte rätt håll, inte. Tillslut plockades kartan fram och vad de andra trodde var rätt, var egentligen fel. Vi fortsatte att gå, gå och gå i fel riktning innan det skrivs in på gps:en vart vi ska. Vet ni hur länge vi har gått då? Jo, i EN OCH EN HALV TIMME!!! Så fick vi se hur lång tid det skulle ta att gå till vårt mål. Jo, EN OCH EN HALV JÄVLA TIMME TILL!!! Klockan blev lunch men eftersom vi befann oss utanför stan i bostadsområden och vad som kändes i öknen så fanns det inga matställen. Jag fick vandra omkring med en tom mage. Efter vad som kändes en evighet kom vi äntligen, ÄNTLIGEN fram. Ni kan ju gissa hur ont jag hade i mina ben och fötter då. Resten av resan haltade jag fram. Åh, så ont jag hade. 

 

Shoppat har vi gjort en hel del. Bland annat i ett megavaruhus, med två hundra butiker uppdelat på fem våningar. När vi satt och käkade hamburgare berättade pappa om när han var ung och glömde sina kassar med kläder i provhytten. Han varnade mig för att råka göra samma sak. Nejdå, skrattade jag. Någon timme senare stod jag där och undrade varfan mina påsar hade tagit vägen. Och på vilken våning fanns den senaste affären vi hade varit inne i?! Upp och ner sprang vi innan vi hittade affären. Pappa pratade med personalen i kassan och jag stod där halvtjutande brevid. Lyckligtvis hade någon person lämnat in de och snart hade jag de i min hand igen. Så förbannat klantigt. Hur tänker man när man bara tar väskan och lämnar påsarna där i provhytten. Fattar inte...

 

På morgonen vi skulle åka hem hämtade en minibuss upp oss för att skjutsa till flygplatsen. Det ar nog den läskigaste bilfärd jag varit med om. Det började med att föraren körde upp mot höjden, där vi vilset hade vandrat runt tidigare och jag undrade varför han åkte där för. Var det dags för en kidnappning, eller?! När vi börjar att komma till bättre vägar börjar han att köra som en total idiot. Jag undrade om vi ens skulle komma överlevande till flygplatsen. Så himla obehagligt. Men nu sitter jag här och skriver detta inlägg, så överlevde, det gjorde jag! 

 

Vad kan jag säga mer om Prag då? Jo, det är en väldigt, väldigt billig stad. Gällande både shopping och mat. Det gäller bara att man hittar rätt affärer! Den bästa affären enligt mig var GATE. Lägg det på minnet om ni ska åka dit.

 

En väldans massa människor var det överallt. Det var stora trupper av turister som gick runt både här och där. Det var intressant att se vad ledaren använde för att alla skulle följa med och inte komma bort. Någon använde en ros att vifta med och en annan använde ett stort paraply. Alla folkmassor passade inte in i denna stad. Det skulle varit så mycket skönare om det var en lugn stad, som Budapest. Om jag skulle få välja att återvända till en av dessa städer skulle det nog bli Budapest, faktiskt. Det beror lite på vad man är ute efter. 

 

Det var vår resa, det. Nu kommer en del av alla foton!